Italien

Italien är tillsammans med Frankrike världens största vinproducent och svarar för 17 procent av världsproduktionen, 28 procent av Europas. Årligen produceras cirka 50 miljoner hektoliter sex miljarder buteljer! 60 procent är rött och 40 procent vitt.

Italien är också det enda europeiska vinlandet som ökar sin andel på vinets världsmarknad, där annars Nya världens länder vinner mark ? inte minst Chile, Australien och Sydafrika. Det är också mycket angeläget för Italien att öka sin export, då den inhemska konsumtionen minskat från drygt 100 liter per person och år på 1970-talet till 49 liter förra året (svensken dricker cirka 16 liter per person). Orsaken till minskningen på hemmaplan är det allt mer uppdrivna tempot på arbetsmarknaden, det går inte längre som förr att dricka vin till lunchen, liksom en större medvetenhet om hälsoriskerna och lägre gränser för rattonykterhet. USA har blivit Italiens absolut största marknad, med 25 procent av exporten. Där är de flesta importerade viner på tio-i-topp-listan italienska. Men Sverige är också en viktig marknad. Vad är då orsaken till det ökade intresset för just italienska viner? Italien är helt enkelt det mest spännande vinlandet just nu. Här har man bättre än i något annat land lyckats förena nytänkande med tradition. Man konkurrerar på såväl lågbudgetsidan som på lyxnivån och ligger i topp överallt. Vinintresset har också gått hand i hand med en internationell trend för italiensk matkultur. Landet erbjuder en enorm bredd i utbudet då varje region från norr till söder har sina egna druvor och vinstilar. På senare år har vinindustrin också genomgått en genomgripande modernisering vilket gjort vinerna betydligt mer internationellt gångbara. Borta är de tidigare lite snipiga och glesa rödvinerna med hög syra och torra tanniner (garvsyror) och de oftast vattnigt neutrala vita vinerna har fått mer fruktkoncentration och finess.

Allra mest påtaglig har kvalitetsutvecklingen varit på billigare viner i söder ? i Apulien, Sicilien, Marche och Abruzzo. Kvaliteten har där flerfaldigats utan att priserna skjutit i höjden. Italiens lycka är, förutom att landet hyser massor av egna druvsorter, de många olika klimattyperna, från de alpina områdena mot österrikiska gränsen till soldränkta Sicilien i söder.

Genom hela landet sträcker sig också bergskedjan Apenninerna som ger en rad lokala klimat där vingårdarna kan anläggas på passande höjder för att reglera temperaturen. Italien kommer säkert att vara ett konkurrenskraftigt land på vinmarknaden även i framtiden. Men det kommer att krävas rationalisering och mekanisering i vingårdarna på samma sätt som skett i vinkällarna sedan 1980-talet. Ett problem för Italien är att landets vinproducenter endast har en medelyta på 1,3 hektar - att jämföra med Frankrike vars medelyta är 7 hektar och Chile/Australiens med hela 350 hektar i snitt. Stordrift ger i de flesta fall fördelar när det gäller att producera volymviner till låga priser. Och konkurrensen inom vinsektorn är redan nu mycket tuff och kommer att öka ytterligare då många "unga" vinländer satsar stenhårt på att öka sina exportandelar. De italienska vinlagarna Italien har haft lagar för sin vintillverkning ända sedan den tidiga romerska tiden. Idén med kontrollerat ursprung härstammar från år 1716 när storhertigen av Toscana införde regler för zoner. Reglerna sa att om ett vin kallades Chianti så måste druvorna ha odlats inom ett speciellt definierat område och även vinet måste ha framställts där. Liknande zoner inrättades för flera olika vintyper, mindre kända idag. År 1963 godkände italienska parlamentet en viktig ny lag om viners ursprung. Lagen baserades på den franska "Appellation Contrôlée" och fick det nu mycket välbekanta namnet "Denominazione di Origine Controllata" (DOC). Lagen som började gälla 1966 hade som syfte att förbättra italienska viner och garantera en hög och jämn kvalitet. Senare infördes även en ännu strängare beteckning, "Denominazione di Origine Controllata e Garantita" (DOCG). Ytterligare lagstiftning igen genomfördes 1992.

För närvarande har Italien en av världens strängaste lagstiftningar för att skydda kvalitén på sina viner. Beteckningar på vinetiketter Vino da Tavola betyder förstås bordsvin. Enda kraven för att få märka ett vin som Vino da Tavola är att ange färgen på vinet samt namnen på tillverkaren och vinet. Indicazione Geografica Tipia (IGT) anger att vinet är typiskt för ett visst område. Det betyder både att vindruvorna har odlats i området och att vinet har tillverkats där. Området är större än för den strängare benämningen DOC. IGT är en relativt ny beteckning.
Denominazione di Origine Controllata (DOC) anger att vinet har "kontrollerat ursprung". Vinet måste framställas i ett visst exakt definierat område, från druvor odlade i samma område. Dessutom finns noggranna regler om vilken typ av druvor som får användas till olika viner och hur vinframställningen ska gå till. Vinerna provsmakas och betygsätts innan de får släppas ut på marknaden. En av de regler som finns för vinframställningen är att man inte får använda socker för att öka alkoholhalten. Eftersom druvorna innehåller olika mycket socker olika år beroende på vädret under året så finns det en marknad för druvkoncentrat av kontrollerat ursprung som vintillverkaren kan använda för att tillsätta de år druvorna är mindre söta. Tack vare detta kan vi köpa in druvkoncentrat med kontrollerat ursprung av mycket hög kvalitet och använda i vår tillverkning av vinsatser. När du använder en av våra vinsatser kan du vara säker på druvornas ursprung och kvalitet - styrt av de stränga italienska vinlagarna. Denominazione di Origine Controllata e Garantita (DOCG) lägger ytterligare restriktioner ovanpå DOC märkningen. DOCG är tänkt för viner av speciellt hög kvalitet. Vinerna måste säljas i förpackningar under 5 liter och de är försedda med ett speciellt statligt märke som garanterar ursprung och kvalitet. Det är inte ovanligt att flaskorna är numrerade.